barnäktenskap

Ett barnäktenskap tolkas av kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor och kommittén för barnets rättigheter som en form av tvångsäktenskap eftersom barn, med tanke på sin ålder, saknar förmågan att ge sitt fulla, fria och informerade samtycke till äktenskapet och tidpunkten för detta. Enligt normerna om mänskliga rättigheter som slås fast i konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är barnäktenskap en form av skadlig sedvänja. Förbud mot äktenskap för personer under 18 år är en garanti för att de ansvar som äktenskap innebär inte tilldelas eller åläggs barn i förtid eller mot deras vilja. För att respektera barnets utvecklande kapacitet och autonomi när det gäller att fatta beslut som rör barnets liv kom Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor och kommittén för barnets rättigheter överens om att det ska vara tillåtet för ett moget barn på minst 16 år som är i stånd till detta att i undantagsfall ingå äktenskap, förutsatt att ett sådant beslut fattas av en domare på grundval av legitima särskilda grunder som fastställs i lagstiftningen och på grundval av bevis på barnets mognad, utan hänsyn till kultur och/eller tradition. Barnäktenskap, tidigt äktenskap och tvångsäktenskap är alla relaterade men skilda begrepp. De har dock kombinerats på alla möjliga sätt och används omväxlande utan några tydliga definitioner eller åtminstone förtydligande när det gäller vidden av den tvetydighet som omger varje märkning. Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor och kommittén för barnets rättigheter kom överens om att använda begreppet ”barn- och/eller tvångsäktenskap”.